Walk about till treriksröset

Midsommar i Molnbygge
Är det någon som har missat vad walk about betyder? Låt oss för enkelhetens skull beskriva det som ”en rundvandring i vårt avlånga rike”. En god start för vår walk about var det årliga församlingsläger på Molnbygge i dalarna. Vi hade härliga dagar med så många vänner närvarande, vuxna och barn ifrån olika håll. Jonathan, Salomon och Gabriel njöt i fulla drag. På söndagen efter friluftsgudstjänsten, som avslutade helgen, drog vi vidare på vår "walk about". Vårt mål: Treriksröset. Delmål: Älvsbyn - Bengts släkt och vänner. Resväg: Inlandet upp - Östkusten ner.

Fåraherden i Los
Vi började närma oss Los klockan 20.00 på kvällen. Vår förhoppning var att hitta en kamping inför natten. På ortens enda restaurang - en liten pizzeria, med århundradet minsta bar brukade de ha öppet när det fanns kunder : ) Om inte det kan kallas för gästfrihet – normal stängningstid 20.00 – så vet vi inte vad man skulle kunna kalla för gästfrihet. Efter maten blev vi dessutom erbjudna det perfekta söndagsnöjet innan vi gick och la oss för kvällen. Restaurangägaren, som också var fåraherde erbjöd oss nämligen att göra ett besök hos hans fårskock. Fårens boende var något så unikt, som en husvagn! Vi kan bara erkänna att vår första dag - var en intressant och spännande start på vår resa, som fick slå an tonen för hur resten av vår walk about skulle bli.

Björnburgare och vita nätter!
När vi började närma oss vårt första delmål, i Åsele, stannade vi till vid en riktig viltrestaurang, där de bjöd på björnburgare. Den påminde lite om lever i smaken. När resan drog vidare nästkommande dag passerade vi en smal bro av trä, som det endast fick plats med en bil i taget. Norr om Skellefteå hittade vi en fantastiskt naturskön kamping, som visade sig vara ett paradis för sportfiskare. Det hade nyligen varit en sportfisketävling i Finland. Därför kom det nu en mängd sportfiskare därifrån för att övernatta vid den här kampingen. De hade jättemysiga stugor och en fantastisk omgivning, för att inte tala om den vita natten som vi fick uppleva för första gången under vår resa.

Övrabyn
När vi nu nått vårt första delmål, så tog vi några dagars paus i vår walk about för att vila upp oss lite. Stationen var Älvsbyn och Bengts gästfria moster Elaine, samt kusinen Stefan. Under detta uppehåll besökte vi Bengts föräldrars uppväxtplatser. För första gången besökte vi Randijaur, som var en verklig naturupplevelse. Likaså var det första gången vi besökte den kända orten Jokkmokk. Till vår stora glädje kryddades även vårt besök i Älvsbyn av Bengts andra moster, Sigrid från Värmland, som var på besök. Efter några dagars vila bar vår väg vidare mot nordligare breddgrader...

Mygg och midnattssol
Förnämligt nog fick vi låna Sandbergs husvagn, något som vi skulle komma att bli mycket tacksamma för. Vi hade fått besked om att övernattning med tält i Karesuando inte skulle utgöra några problem och på en av deras kampingplatser helt fritt! Vår upptäckt var emellertid att när vi stannade till där, kl. 01:00, för att fylla tanken med bränsle, så kom det svärmar av mygg från ingenstans. Åsa tog mängder av bilder i dokumnetativt syfte, för vem skulle annars tro oss. Svärmar av mygg gjorde atmosfären tjock. När Bengt stod utanför bilen för att tanka övertäcktes han med mygg. Bildbeviset skulle visa sig vara fullständigt meningslöst för det fanns inte ett enda mygg på någon av bilderna. Istället visade de upp en mycket trevlig och avspänd bensinstation - där Bengt, mer eller mindre, verkar njuta av Karesuandos midnattssol i fulla drag. Ja, d v s frånsett några relativt kramaktiga ansiktsuttryck. Natten skulle bli den största rysaren på hela resan. För den som har sett Fåglarna av A. Hitchcock, och vet att en himmel full av fåglar kan betyda stora problem, kan sägas vara en mild version av vad vi fick uppleva. Vår natt var värre än filmen "Fåglarna", som inte ens var i närheten av det trauma vi fick gå igenom!

Den skräckinjagande natten
En natt vi sent glömmer, 2 mil söder om Kilpisjärvi på en parkeringsficka. När vi skulle flytta över sovande barn till husvagnen, mitt i en svärm av mygg var en riktig utmaning. Tack vara Jonathan blev detta möjligt, som var förste myggdödare. Väl etablerade i husvagnen hördes myggen surra inne och utanför husvagnen. Vi satte på myggdödarapparaten. Resultatet brukar komma efter max 5 minuter. Den här gången hade inget hänt efter 15-20 min. Hur kunde det komma sig? Hade dem finska myggen någon slags immunitet eftersom de så omärkt kunde fortsätta sin sång inne i vår husvagn? Åsa fick iden att öppna rullgardinerna och titta ut. Förklaringen uppenbarade sig i ett tjockt moln. Utanför husvagnen var himlen - luften - allt runt omkring husvagnen tjockt av mygg. Tjockare svärmar av mygg har ingen av oss mött. Surret var outhärdligt. Känslan var att de små blodsugarna med gemensamma krafter skulle ha kunna lyfta husvagnen. Surrealism är det enda ord, som kan beskriva den känsla som i denna stund infann sig. Vi var fångar i vår egen husvagn, ett lätt byte för dessa blodtörstiga varelser som svärmade runt omkring oss, 5 oskyldiga stekar i deras ögon. När vi vaknade på morgonen hade några av dessa o-inbjudna gäster på något sätt funnit sin väg in i husvagnen på nytt. Vi konstaterade att de fortfarande cirkulerade utanför vår husvagn i väntan på sin frukost. Vi överlistade dem och snart bar det iväg den sista biten innan vi skulle kliva på båten, som skulle föra oss vidare mot det beryktade 3-riksröset!

En härlig revanch
Äntligen skulle resan mot treriksröset nå sin kulmen. Morgonen var dimmig, fuktig och fylld av mygg. Kort ska sägas att efter en resa på närmre 150-200 mil, så var detta något som verkligen utmanade viljan. Skulle vi ge upp när vi var så nära? Att gå 3 kilometer i ett scenario där myggen härskar, är inte en önskesituation. Bengt, brandsjälen i denna resa var på väg att ge upp. Bengt har sin egen berättelse om denna sista etapp på sin blogg. Åsa packade ryggsäcken och resan begav sig de sista 2 milen till båten mot 3-riksröset. 5 minuter senare när Kilpisjärvi blev synlig vid horisonten hade dimman försvunnit, myggen var som bortblåsta och solen sken med sitt vackra ansikte.

Nordens mötesplats
Båtturen tog 20 minuter och promenaden från Koltaluokta (ett gammalt sameviste), till slutdestinationen var 3 km. Vi hade 2 timmar på oss och när vi kom fram hade vi 10 minuter på oss innan vi måste vända tillbaka. Jonathan, Salomon och inte minst Gabriel var verkligen duktiga. En total sträcka på 6 km som behövde avverkas inom loppet av 2 timmar. De gjorde verkligen en storartad insats! Treriksröset var i sig en angenäm upplevelse, men vandringen dit gav minst lika stort utbyte, som själva mötesplatsen för Sverige, Norge och Finland. Det här var en resa vi med glädje skulle rekommendera alla våra vänner att göra, med hela familjen eller ensam eller i goda vänners lag. Personligen är vi glada att vi väntade till vi var en familj, som kunde få göra upplevelsen tillsammans. Att få tid till det var nog den största utmaningen efter allt, inte själva resan med dess utmaningar. Nu var det bara återresan kvar. Och den gick bra!

Avkoppling i norrländsk natur
Vi har nyligen avslutat en lång resa till treriksröset och stannar nu några dagar för rekreation i Älvsbyn hos Bengt två underbara mostrar, Elaine och Sigrid. Dessa dagar blev ett oförglömligt minne av vår semesterresa. Grädden på tårtan, är en underdriven anekdot av hur mycket vi uppskattade besöket på Övrabyn. Bengts härliga kusin Stefan bjöd oss sedan över på fiskafänge i hans egengjorda tjärn. Grytan kokade av all möjlig ädelfisk. Vi fick så mycket fiska att ungarna fick rensa den själva, vilket de gjorde med stor glädje. Efter fiskafänget åkte vi till Storforsen och njöt av dess storslagna natur. En bit därifrån ligger den bar, som byggdes upp särskilt för filmen "Jägarna". Hemma efter denna dagsutflykt bjöds vi på nylagad ädelfisk hos moster Elaine. Resan hem gick sedan i flygande fläng med endast en övernattning, på vägen ner till Stockholm. Väl hemma hade vi några dagar innan det var dags för firande av Åsa. Sedan kastades vi in i vår årliga Mirakelkonferens på Arken…